Last Chance for Cod
Dagens Nyheter, 16 Nov 2002

The cod fishery in Skagerrak and the North Sea is at the verge of collapse. The problem is, however, even bigger. Over the last century the amount of important foodfish throughout the North Atlantic has decreased to one sixth.

Torskens sista chans

Torskfisket i Skagerrak och Nordsjön hotar att kollapsa. Men problemet är större än så. Under det senaste seklet har mängderna av viktiga matfiskar i hela Nordatlanten minskat till en sjättedel.

Med sitt vänstra öga blänger den tjugosex kilo tunga torsken på var och en av de förbipasserande kunderna. Den gråbruna bjässen ligger utsträckt på krossad is med
huvudet vilande på en bädd av flundror. Den kommer från Skagerrak, och är större än någon annan torsk fiskhandlaren Dieter Berner har sett under mer än ett kvartssekel i branschen. Att Skagerraks torskar är hotade av utrotning är ingenting som påverkar torskhandeln denna
förmiddag i Östermalmshallen.

- Nej, kunderna handlar som vanligt, säger Dieter Berner.

Som vanligt är rimmad torskfilé en storsäljare. En tavla bakom disken anger
dagens notering: 550 kronor kilot.

Även i havet är torsken värdefull, speciellt om den är stor. De största torskarna är bäst på att reproducera sig. Därför bör de få vara kvar så länge som möjligt inom områden där arten är hotad, tycker Fredrik Arrhenius vid Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium i Lysekil.

- Gamlingarna behövs i havet, säger han.

DE MINSTA TORSKARNA bör också få vara kvar tills de blivit lekmogna. I övrigt är han försiktig med att ge rekommendationer åt oss vanliga konsumenter. Som representant för Fiskeriverket är han mån om att inte stöta sig med yrkesfiskarna genom att mana till köpbojkott. Men som svensk delegat i Internationella havsforskningsrådet (ICES) står han för en mycket tydlig linje i torskfrågan. För två veckor sedan rekommenderade rådet totalstopp för allt torskfiske i Nordsjön och Skagerrak. Orsaken är en skriande brist på könsmogna torskar i området. Lekbeståndet har aldrig varit så lågt sedan mätningarna infördes i början av sextiotalet. Och utan könsmogna torskar som ynglar av sig riskerar hela fisket att kollapsa.

Just det har hänt vid Kanadas östkust. Fiskevattnen utanför Newfoundland hörde till världens bästa under flera hundra år. Men plötslig började fångsterna sjunka. Allt färre torskar fastnade i trålarna, trots att fartygen färdades över allt större områden, och utrustade sig med hjälpmedel som ekolod, GPS och detaljerade bottenkartor. År 1992 beslutade Kanadas fiskeridepartement att stoppa fisket. Då hade lekbeståndet under en trettioårsperiod fallit med 99 procent, vilket motsvarar en förlust på över en miljard torskar. Trots den katastrofala utvecklingen startade ett begränsat torskfiske på nytt för tre år sedan.

- Det är helt otroligt, ett tecken på hur svaga politikerna är i förhållande till fiskeindustrin, säger Jeff Hutchings, marinbiolog vid Dalhousie universitetet i Halifax på Kanadas östkust.

Som forskare har han specialiserat sig på hårt pressade fiskarter. Enligt gängse ekologiska teorier borde fiskar i ett glest bestånd växa snabbt och bli könsmogna tidigt, eftersom de inte behöver slåss så hårt om maten. På så vis skulle fisket i själva verket sporra återväxten. Men resultatet kan också bli det omvända. I ett alltför utfiskat område kan de kvarvarande fiskarna till exempel få svårt att hitta någon att para sig med, vilket i sin tur blir ett nytt hot mot återväxten.

ÄNNU ÄR DET FÖR TIDIGT att säga om torskarna utanför Kanadas eller Sveriges kuster har hamnat i denna nedåtgående spiral. Men Jeff Hutchings har inte sett några tecken på återhämtning i Kanada. Samma sak gäller ett nittiotal andra hotade fiskbestånd runt om i världen som han har studerat. Upp till femton år efter en kollaps har stimmen fortfarande inte gjort någon tydlig återkomst med undantag för sill och några andra arter som blir könsmogna tidigt. En eventuell återhämtning kommer alltså inte över en natt.

I frågan om torsk har Jeff Hutchings ett enkelt råd till svenska konsumenter:

- Ät något annat. Köp inte torsk! Han tror att konsumenterna måste gå först, och har inga förhoppningar om att politiker och myndigheter ska stå emot fiskerinäringen. De svenska yrkesfiskarna har en stark röst, trots att de bara utgör ungefär en halv promille av den arbetande befolkningen. Men torsken är inte hotad överallt, invänder Fredrik Arrhenius på Fiskeriverket. I Norra Ishavet finns ingen kollaps i sikte. I Sveriges närhet är läget värst i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Även i Östersjön är torsken hotad, framför allt öster om Bornholm.

MARINBIOLOGEN DANIEL PAULY vid British Columbia-universitetet vill se torskfrågan i ett större sammanhang. Han har samlat data om samtliga fiskarter i hela Nordatlanten under det senaste seklet. För de vanligaste matfiskarna har trenden gått brant utför.

- Mängderna har krympt till en sjättedel, säger Daniel Pauly.

Det gäller populära matfiskar som torsk, kolja, tonfisk och flundra. Något bättre har det gått för sillen och makrillen.

Alla de hårdast drabbade arterna är rovdjur långt upp i havets näringskedja. Längst ner i kedjan finns alger och vissa bakterier som utnyttjar solen som energikälla. Dessa så kallade fytoplankton är mat för djurplankton, som i sin tur är mat för större djur. Längre upp i systemet av sammanflätade näringskedjor finns större fiskar som lever av att sluka dem som är mindre. Allra längst upp finns människan.

LIVET I HAVET påminner om en pyramid. I botten finns oräkneliga ton plankton. Mängderna av arter längre upp i näringskedjan är mycket mindre. Mänskliga fiskare har till stor del tagit sina fångster ur pyramidens topp. Och med tiden har vi arbetat oss nedåt. I teorin borde fångsterna därmed bli större, eftersom det finns mer mat längre ner i pyramiden. Men utvecklingen har varit den omvända. Sedan sjuttiotalet har den sammanlagda fångsten av fisk i Nordatlanten minskat.

- Om man inte får större fångster längre ner i näringskedjan så finns det något grundläggande fel, säger Daniel Pauly.

Detta fel är enligt Daniel Pauly att dagens industriella fiske inte är hållbart i längden. Han ämför fisket med jakten på bisonoxar i Nordamerika. Om man skjuter för många oxar så tar de slut. Men inom ett reservat kan de klara sig. Samma sak gäller fiskar. Daniel Pauly hoppas att världens politiker ska inrätta reservat med strikt fiskeförbud, områden där havsdjuren ostört kan föröka sig och växa, för att sedan sprida sig i havet.

DET FINNS GODA SKÄL att tro att reservaten skulle fungera. I Nordsjön ökade fiskmängden rejält under andra världskriget när få fiskebåtar vågade sig ut till havs. Ett mer sentida exempel kommer från Karibien. Förra året visade en utvärdering av marinreservat utanför Florida att fångsterna ökade markant i närliggande vatten.

Några hittills oupptäckta fiskbestånd i havsdjupen är däremot inte mycket att hoppas på. Havens djur frodas främst i grunda vatten. Och fiskebåtar trålar redan alla grunda vatten längs världens kontinenter. De fiskar även vid bergskedjor mitt ute i oceanen, trots att återväxten där går mycket långsamt.

Då är fiskodling ett bättre alternativ för att möta mänsklighetens behov av fisk att äta. Det finns i princip två sorter. Odlingarna är antingen producenter eller konsumenter av djurkött. Odlingar av rovdjur, som lax eller torsk, förbrukar mer djurkött än de levererar. Visserligen är kött av lax och torsk dyrbarare och mer välsmakande för människor än de havsdjur som odlingarna konsumerar i form av mat åt fiskarna. Likafullt blir resultaten en förlust av djurkött.

I den andra sortens odling finns havsdjur som själva äter vegetariskt. Till den gruppen hör musslor, karp och den afrikanska fisken tilapia.

- Den sortens odling ger en nettovinst av kött, säger Daniel Pauly.

Om fisket ska hålla i längden bör vi förbereda oss på att äta mindre torsk och mer karp. Det må vara dåliga nyheter för kunderna som flockas kring havets läckerheter upplagda på krossad is i världens saluhallar. Å andra sidan kan ändrade fiskvanor i dag innebära att kommande generationer slipper hålla till godo med plankton, maneter och sjögurkor